pusstrollet

I know I should stay away
But I can't resist you
I'm out of my head, out of my mind
Right from the start I knew
When you walked inside the room
Well you stepped inside my heart
Only a fool rush in, they say
And there is no denying
Was nothin else for me to do

Now I got to find my way
To make it home
And belive me that I know
It's not your fault

But I want you to know
(I want you to know)
And I want you to see
(i want you to see)
That I can't let you go
( I can't let you go)
And there's only you for me

Can you recall my touch at all
How I used to kiss you
Or was it only in my mind
A blink of an eye and you where gone
Whatever happened? Well I don't know
Did I hurt you so bad..?

Now you're out of sight
You're out of reach
Regardless of my questions
You don't speak

But I want you to know
(I want you to know)
And I want you to see
(I want you to see)
That I can't let you go.
(I can't you let you go)
And there's only you for me.

Oh I know I must come to my sences
Rise and walk from it all
It takes a fool to be vice
And it's all that I have
Feels like it's eaing my soul

http://www.youtube.com/watch?v=HzpqpUW9g7g

Vart jag än vänder mig, vad jag än gör, så står du där och tittar på mig med dina vackra ögon. De ögonen jag älskade från första stund. Jag älskade dig från första stund... Du är en av de vackraste människor jag någonsin har sett. Jag visste på en gång att det var kärlek jag kände. Jag tyckte så mycket om dig innan jag ens hade pratat med dig. Det var så otroligt starkt.

Jag älskar dig fortfarande minst lika mycket. Frågan är om jag inte älskar dig ännu mer nu än jag gjorde från början. Nej, det är nog inte möjligt. Den kärleken jag känner för dig, den kommer jag att ta med mig genom resten av mitt liv. För herregud vad jag älskar dig. Och det är just det som gör så ont... Så ont att jag nästan inte kan leva med det.

Det gör så ont. Det kommer stunder när jag gråter över att det är som det är. Jag har försökt gå vidare med mitt liv. Försökt hitta annat att fylla upp mitt liv med för att åtminstone försöka lindra smärtan över att det gick som det gick. Det gick så fel... så fruktansvärt fel.

Och nu är det försent. För evigt försent. Ibland önskar jag nästan att jag kunde sluta älska dig. Allt skulle bli så mycket lättare då...

Du har mig fastnaglad. Jag kan inte göra något åt det. Jag har försökt tränga undan det - det gick inte. Jag har låtit det vara närvarande - det går inte heller. Det sistnämnda gör nästan mer ont. Man ska inte tränga undan sina känslor, det vet jag...men hellre det än att leva med den fruktansvärda insikten om vad jag känner och att jag aldrig kommer att kunna få det jag önskar. Jag hade chansen, och nu är det försent. För evigt försent.

Jag har gett upp hoppet om ett lyckligt slut. Det är för mycket som har gått snett för det. Det hade nästan varit enklare om jag hade kunnat tycka illa om dig! Men det kan jag ju inte. Min kärlek till dig är alldeles för stark för att jag skulle kunna tänka så.

Förlåt mig... ♥