pusstrollet

Den här bloggen blir mycket speciell. Ganska olik den vanliga typen. Jag ska göra något som jag aldrig har gjort i hela mitt liv förut. Nämligen skriva en krönika om vad som har hänt i mitt liv det senaste decenniet. År 2000-2009 ska nu sammanfattas. Tidigare idag så satt jag och funderade på om det här decenniet har varit olikt något tidigare för mig. Åren 1990-2000 hände det en del grejer såklart. Det hinner hända en del på tio år. Men under det senaste decenniet har det hänt så mycket mer. Underbara händelser, hemska händelser, ovanliga händelser... det mesta finns med.

Nu kör vi.

~*2000*~
Det här året var det mycket som var ödesbestämt. En dag i slutet på mars gick jag till hockeyshopen för att försöka få tag på en biljett till kvällens match. Hade väl egentligen inte tänkt gå, men så av någon anledning så kände jag att jag nog borde göra det i alla fall. Nu ryser jag vid blotta tanken på vad jag hade gått miste om ifall jag hade bestämt mig för att inte gå dit. För när jag kom dit, så träffade jag på en gammal kompis som jag hade lärt känna drygt ett halvår tidigare. En ganska snygg och trevlig kille som jag hade haft väldigt kul med när vi träffades för första gången. Nej, inte "kul" på det viset. Vi blev väldigt bra polare under de dagarna bara. I alla fall, så träffades vi utanför shopen där. Och det slog mig att det hade hänt något med honom under det halvåret vi inte hade träffats - han såg liksom ännu gulligare ut nu än vad han hade gjort då. Det var något hos honom som väckte ömhet hos mig. Vi tog upp kontakten igen såklart. Bytte nummer, och någonstans där, sista veckan i mars och första veckan i april, så blev vi kära. Riktigt kära. Den 4 april blev vi tillsammans, och på den vägen är det, haha. =)

~*2001*~
Det här året bestämde vi oss. Vi två nu och för evigt. Det hade aldrig, aldrig, aldrig känts så rätt i hela mitt liv, som när vi tillsammans fattade det beslutet. När vi hade varit tillsammans i drygt ett år blev jag gravid. Det tog dock ett tag innan jag upptäckte det - det dröjde ju ett tag innan jag fick några symptom. Men så en vecka började illamåendet. Och så började jag störtgråta över en grej som älsklingen berättade. Han tittade lite undrande och smått roat på mig när jag låg i sängen och stortjöt. Jag har tänkt tillbaka på det där - och nu undrar jag vad i hela friden det var som var så hemskt och sorgligt med det där?! Hur i hela friden kunde jag börja störtgråta över en sån sak, jag fattar verkligen inte det nu för tiden. Men men, så är det.

~*2002*~
Tio dagar över tiden, i februari, kom hon. Mitt älskade lilla barn... Lilla snuttipluttan. Mitt allt. Min värld, min glädje, min lycka. Som jag kämpade den där sista halvtimmen. Svor åt älsklingen när han försökte pussa mig. Ville inte ha nåt gulligull när jag låg och försökte fokusera min kraft på att föda fram vårt barn, jag tappade bara koncentrationen när han pussade mig i pannan. Fräste åt undersköterskan som försökte flytta på mig till en obekväm förlossningsställning (som hon tyckte var den bästa i förhållande till den förlossningsfas jag befann mig i, idiotiskt). Blev rasande på barnmorskan när hon sa åt mig att det inte var bra att skrika under krystvärkarna. "Det är inte du som ligger här och har ont!!" gastade jag. Sen ökade de det värkstimulerade droppet. Då brast jag i gråt istället. "Nej, snälla, öka inte mer nu, jag klarar inte mer," bad jag. Men det måste vi göra, förklarade barnmorskan, för annars blir det för jobbigt för barnet att komma ut. Då fick jag förnyade krafter. Vi skulle kämpa tillsammans, jag och barnet, det visste jag ju. Och så, efter ytterligare några krystvärkar som inte gjorde ont, utan kändes helt okej (!), så hörde jag till slut barnmorskan, undersköterskan och gubben säga att "Det är klart nu! Du behöver inte krysta mer, det är klart nu!" Och så kände jag med ens att smärtan var borta. Och så hörde jag med ens ett skrik. Ett skrik som kom från en bebis. En liten våt och blodig människa lades i min famn. Jag tyckte först att det såg ut att vara en pojke (måste ha berott på chocken över att smärtan tog slut så snabbt), men så tittade jag lite närmare och då såg jag ju vem det var. Det var ju den där lilla flickan som skulle komma att betyda allt för mig. Lilla välsignade människa, vad jag älskar dig. Glöm ALDRIG bort det. ♥

~*2003*~
Finns verkligen inte så mycket att säga om det här året, faktiskt.

~*2004*~
Det hände inte så värst mycket under det här året heller. Allt gick sin gilla gång. Nu känns det som att jag inte är så bra på att skriva såna här årskrönikor. Men vad fasen, det hände ju inte så värst mycket! Studier, arbete, gå och handla, se på TV, surfa - ett helt alldagligt liv, typ.

~*2005*~
Det här året blev jag klar med en undersköterskeutbildning som jag bestämde mig för att läsa på komvux. Det var stort att kunna konstatera att jag hade en utbildning! Eftersom gymnasiet gick åt helvete. Utbildad undersköterska. Yay! =)

~*2006*~
Det här året vill jag inte slösa många ord på. Det var mycket som hände det här året, saker som jag inte vill gå in närmare på. Det var ett hemskt år. Tog mig ur det någorlunda helskinnad, men jag vill i alla fall glömma det året. Men jösses, nu glömde jag ju. Det här året hände även något fantastiskt. Poodles. Jag skriver bara det ordet, det är fullt tillräckligt. =)

~*2007*~
Det här året blev betydligt bättre. Älsklingen blev egen företagare, jag fick en så fantastisk julklapp att jag föll i tårar och för första gången på väldigt länge, så började jag känna lycka över livet igen. Och så Poodles också. De förgyllde även detta år för mig, precis som de alltid har gjort.

~*2008*~
Ett av de mest omtumlande åren. Den här tiden vändes större delen av tillvaron uppochner. Många motstridiga känslor framträdde. Det var ett år då jag var lycklig, förtvivlad, hoppfull, förbannad, osäker och slutligen ganska samlad. Ett år som jag inte skulle vilja ha ogjort, för det var mycket nytta med det. Ett år som inte bara jag tog mycket stor lärdom av, utan även flera andra. I februari detta år flyttade vi till ett radhus. Jättefint, men en gigantisk hyra. Och så Poodles, förstås. Ännu ett förgyllt år bl a tack vare dem.

~*2009*~
Så har vi då kommit fram till det senaste året. Och nu måste jag fundera. Vad har hänt det här året, egentligen? Ett stort stressmoment försvann nu i slutet på året, för då lade älsklingen ner företaget. Vi bestämde oss även för att flytta. Vi flyttar nu på lördag. Vi har fått tag i en mysig 3:a med uteplats, nyrustat badrum, STORT förråd och även matkällare (!) - och trots dessa faciliteter, en fullt överkomlig hyra. Faktiskt under 5500:- i månaden.
Och så Poodles, förstås. Se föregående text om dessa underbara killar.

Ikväll firar jag nyår med min dotter, min man, min mamma, min mammas sambo, min bror och min brors flickvän. Brorsan står och kockar ute i köket, och jag avslutar härmed denna tioårskrönika. Jag vill önska alla mina läsare:

~*Gott Nytt År*~

Gör det bästa av det nya året. Det är ni värda, allihop. Tänk på att det bara är Du själv, som kan fixa till ditt liv. Även om det innebär att man måste trampa andra på tårna för att följa sitt hjärta. Så farligt är det inte, tro mig. Krama alla som du tycker om. Och lycka till. ♥

Sedan jag senast skrev, så har i alla fall de ekonomiska problemen löst sig. Men Tiger är fortfarande borta. Han känns alltmer avlägsen... Jag gråter inte längre. Det är som om tårarna har tagit slut på nåt sätt.

Av någon anledning har jag idag tänkt på försvunna tider. En tid då jag hade en väldigt nära vän. En vän som betydde allt. Sveket efter den vänskapen skadade något inom mig som fortfarande inte har läkts. Jag hoppas att lidandet är ömsesidigt hos oss båda.

En tid när Tiger och hans syskon var nyfödda. Oj oj oj så försiktig man var med dem. Inga ungar fick komma in i huset och leka för hårt med dem. Tillträde till dem var ytterst sparsamt - bara såna som visste hur man hanterar så små katter. Och så minns jag den gången när Tiger kröp upp på husse och lade sig tillrätta och började spinna. Oj vad husse blev rörd då. Då visste han att den här lilla tigermönstrade kissen hade gjort sitt val, och det hade vi också gjort därmed.

En tid då mamma, pappa och jag klädde julgranen i den lägenhet som var mitt första hem. Det var innan min lillebror föddes. Doften av granbarr, Agneta Fältskog sjöng julsånger i stereon - och så de där röda blanka kulorna som skulle hänga i granen. Jag tyckte så mycket om att sitta på julgransmattan, den luktade så gott. Och så var det ju paketen, förstås. Och så var tomten var alltid rolig att träffa.

Idag vill jag länka till den här. http://www.youtube.com/watch?v=W4r74IIKbh8 

♥
Dagens blogg tillägnar jag er som saknar någon. Ni är säkert många där ute i världen som saknar någon nu på julen. Den här bloggen tillägnar jag er. Jag vill skänka en vänlig tanke till er alla. Jag har alltid saknat några nära och kära på julen. I år har det blivit en till, som har lämnat familjen alldeles för tidigt. Jag saknar dig, Tiger. Och jag vill att du ska veta att jag INTE har gett upp hoppet om att du kommer tillbaka. Bara så du vet. Jag älskar dig. ♥

Just nu känns det verkligen så. Jag tampas med många problem just nu, problem som påverkar större delen av vardagen mycket negativt.

1. Min a-kassa är kraftigt försenad. Känns det bekant? Man läser ju aldrig annat i tidningarna nuförtiden. I många fall försvarar sig a-kassans personal med att det i många ärenden handlar om kompletteringar, att ansökningshandlingarna inte är fullständiga. Men det spelar ingen roll. I mitt fall är alla papper inlämnade, det har jag fått veta, det är bara många före i kö. "Vi tar itu med ditt ärende när det blir din tur. Vi kan inte arbeta snabbare än så här."

2. Gubbens a-kassa är också kraftigt försenad, av exakt ovan nämnda anledning. Alla papper är inskickade, det är inga konstigheter alls har de sagt - det är bara det att det är väldigt många före i kön. Vilken jävla kö? Det ska väl inte kunna uppstå köer, eller? Nej fy, nu var jag orättvis. Som arbetssökande ska man vara tacksam för all hjälp man kan få, och inte gnälla, nej gud förbjude. Men fy fan säger jag bara. Fy fan. Jag gnäller ändå, vad ska ni göra åt det? Stänga av mig från a-kassan? Nej visst nej, det kan ni ju inte göra - jag har ju inte fått ut några pengar! Jobba på nu jävla degisar.

3. Ovan nämnda utbetalningsförseningar har orsakat stora ekonomiska problem för oss. Vi har inte pengar till de grundläggande månadsutgifterna, och inte heller pengar till mat. Vi reder oss inte ens. Och det enda man får höra är att de inte kan jobba snabbare än vad de redan gör. Synd att man är en sån hederlig jävel. Hade man varit en skummis hade man löst det här problemet på ett icke laglydigt sätt. Men man är ju snäll och oskuldsfull. Såna människor skaffar inte pengar på olagligt sätt. Men ge mig pengar nu för fan!!!

4. Tiger är borta. Saknaden blir värre och värre för varje dag. Jag saknar min katt. Jag saknar de stunderna när han låg och spann i sängen och hade det skönt. Jag saknar stunderna när han kröp ihop i min famn och somnade. Jag hade inte hjärta att flytta mig när han låg så skönt och sov. Även fast jag till slut blev lite trött i armarna, så satt jag ändå kvar. Till slut, när jag var tvungen att resa mig upp ur soffan, så vaknade han till. Då bar jag honom hela vägen till sängen och lade honom där. Han lade sig tillrätta och väntade tills jag kröp ner. Så somnade vi tillsammans i sängen. Helvete vad jag saknar honom. Snälla Tiger kom hem.

Jag orkar inte mer.

Dagens lista

ALLMÄNT
Jag har spillt något i sängen [x]
Jag har varit kär i en kändis [x]
Jag har kastat mobilen i en vägg []
Jag har velat raka av mig allt hår []
Jag har velat vara det andra könet []
Jag har slagit sönder något [x]
Jag har samlat på klistermärken []
Jag har haft ett plåster i ansiktet []
Jag har brutit något ben i kroppen []
Jag har köpt ett klädesplagg jag aldrig använt []
Jag har haft matkrig []
Jag har sagt något taskigt om läraren så att läraren hört det []
Jag har varit i slagsmål där det användes knytnävar [x]
Jag har sportat på fritiden []
Jag har varit på maskerad [x]
Jag har ljugit för någon [x]
Jag har gjort sönder ett fönster []
Jag har suttit vid datorn en hel dag [x]
Jag har rivit sönder ett kort [x]
Jag har lyssnat på en låt mer än 6 ggr på raken [x]
Jag har varit i London []
Jag har en webbkamera []
Jag har velat flytta ifrån min familj [x]
Jag har åkt vattenskidor []
Jag har haft ett bandage runt huvudet []
Jag har varit så full så jag har spytt []
Jag har aldrig varit på bio []
Jag har klippt håret själv []
Jag har bytt hårfärg någon gång [x]
Jag har ett lyckonummer [x]
Jag har fått alla rätt på ett engelskaprov [x]
Jag har sovit bort halva dagen [x]
Jag har gått barfota i en mataffär []
Jag har spytt på grund utav åksjuka [x]
Jag hatar tivolin []
Jag har haft en dröm men vetat att den aldrig skulle bli sann [x]
Jag måste erkänna en hemsk sak jag gjort snart []
Jag tycker att livet är svårt att leva ibland [x]
Jag tycker att solen är gul []
Jag hatar blyga människor []
Jag har bitit någon [x]
Jag tycker att jag är bäst i världen []
Jag förstår mig inte på teckenspråk [x]
Jag hatar choklad []
Jag har ljugit på den här listan []

SMINK
Använder mascara [x]
Använder kajal []
Använder foundation []
Använder rouge/solpuder []
Använder läppstift []
Använder läppglans []
Använder dipliner []
Plattar håret varje dag []
Använder parfym []
Använder hårspray []

HUMÖR
Blir sur för ingenting [x]
Har starka känslor [x]
Skrattar åt ingenting []
Brukar gråta minst en gång i veckan [x]

HUMOR
Har särhumor [x]
Skrattar när någon ramlar [x] Ja, tyvärr! Förlåt mig, jag kan inte hjälpa det. Jag är taskig, jag vet. Sorry.
Brukar skratta så tårarna rinner [x]
Är flummig [x]
Kan skratta åt ett ord som “kåldolmar” [x]

SKOLAN (OBS - Går ej i skolan längre.)
Är nöjd med min nuvarande klass []
Har blivit mobbad [x]
Brukar för det mesta ha kul i klassrummet []
Suddkrig på lektionerna []
Läraren har gråtit på lektionen på grund av stökighet i klassen [x]

SKADOR
Har brutit ett ben []
Har brutit en arm []
Har brutit nacken []
Har brutit lilltån []

INTERNET
Har MSN [x]
Har lunarstorm []
Har bilddagbok []
Har kamrat []
Är medlem på hemsidor man glömt bort [x]

ÄR DU NÖJD MED LIVET
Ja []
Nej [x]
Ibland []

Till sist, en stilla undran: Hur många gånger orkar man resa sig igen?